Jag dansade över fjäll och hav.
Över oändliga vidder, skogens nav.
Jag såg solen gå upp i väst och himlavalvets riddare på sin häst.
Jag fyllde mina lungor med kall fuktig luft, när jag spanade ut över berget de gyllene. Vattnet låg stilla, tyst som en spegel
när jag böjde mig mot det med min sejdel.
En kronhjort såg på mig i gryningen.
Det vackra hornet glänste i solen.
Han var stolt och grann när han från mig sprang.
Såg inte jägaren som gömde sig längre fram.
Möte i gryningen: Om dikten
Under höstlovet besökte jag Nordiska museet med mina barn och min syster. Jag satt i foajén medan min äldsta dotter var och ritade en teckning. På väggen visade de en film där två samiska tvillingsystrar dansade balett över fjället. Filmen var väldigt stämningsfullt komponerad med de vackra naturbilderna på fjället, djuren som de mötte där och den graciösa dansen. Det fick mig att fundera över hur den vackra naturen står i kontrast med något hotfullt som lurar under ytan. Det inspirerade mig till att skriva den här dikten. Har inte lyckas hitta filmen igen. Om någon vet titeln på filmen jag pratar om, kommentera gärna!
- Bibliotheraphy
- Children
- Equality
- Existential poetry
- Love poetry
- Micropoetry
- Natur
- Overcoming obstacles
- parenthood
- Poem
- Poetry
- Publications
- Saknad
- Skrivtips
- Sorg
- Spoken word poetry
- Svartsjuka
- Syskon
Leave a Reply