De sa att jag inte kunde ta rätt steg,
att jag släpade min fot och snubblade gång på gång.
De sa att jag inte kunde dansa,
att jag alltid missade takten,
snurrade och fick chansa.
De sa att jag inte kunde springa
att min fot var för svag,
jag skulle aldrig få upp någon fart.
Jag hade så många tvivel på mig själv
men ville inte låta dig diktera mig.
Jag dansade tills benen brann
och vände mig någon annanstans.
Nu springer jag förbi dig med mitt böjda steg, och låter inte viskningarna slå rot. En dag kanske min fot inte sviker,
men jag fortsätter springa, mil efter mil, vinkandes till publiken.
Jag ramlar, får sår, men drar mig upp igen snart. Alltid på väg, vill inte tappa fart.
Ingen kan säga vad jag kan och inte kan göra. Jag vänder bara ryggen till och lyssnar inte på det örat.
Engelsk version “They told me I couldn’t run“
Andra dikter om att överkomma hinder.
- Bibliotheraphy
- Children
- Equality
- Existential poetry
- Love poetry
- Micropoetry
- Natur
- Overcoming obstacles
- parenthood
- Poem
- Poetry
- Publications
- Saknad
- Skrivtips
- Sorg
- Spoken word poetry
- Svartsjuka
- Syskon
Leave a Reply