
Du fattas mig om morgonen, när jag går igenom lägenhetens tysta rum. Möblerna som vålnader i mörkret.
Jag saknar dig på dagen, när solen värmer mitt ansikte och vinden rasslar genom krukväxterna på balkongen.
Du fattas mig om kvällen, när tekannan sprider doften av kamomill över hela köket
Du fattas mig på natten, i fläktens ettriga surrande, mina trassliga lakan och ljudet från gatan utanför.
Du fattas mig om våren, när mina kängor spräcker den tunna isen och vattnet sipprar fram.
Du fattas mig om sommaren, när mina fötter rör det kalla havet och brisen ruskar om i mitt hår.
Du fattas mig om hösten, när de orangea löven bildar mönster i min väg.
Du fattas mig på vintern, när kölden tränger in till min kropp och jag sveper jackan tätare om mig.
Jag bara saknar dig. Det är inte mer än så.

Leave a Reply