, , ,

Tågstationen

A moment of farewell ends in silent heartbreak on a train platform.

Tågstation
Foto av Felipe Cardoso pu00e5 Pexels.com

Du tittar bort.

Bort mot staden, mot festerna, mot ljuset.

Din hand fortfarande i min.

Lite fuktig av promenaden hit.

I den första höstluften.

Jag tittar på dig.

Har orden på spetsen av min tunga.

Jag vill gå närmare dig men

den grå betongen är som kvicksand

mot mina fötter.

Om du strök min kind, tittade på mig

skulle jag glömma allt, förlåta allt.

Högtalarrösten sprakar och ropar ut att mitt tåg ska gå.

Människor tränger sig förbi, men jag står stilla.

Fast i ditt grepp.

I dina oseende ögon.

Du vänder dig mot mig, frågar

“Ses vi nästa helg?”

Jag svarar ja.

Men jag vet att du inte är där.

Inte egentligen.

Jag backar mot mitt tåg.

Din rygg tränger sig redan bort genom folkmassan.

Långt från mig.

I läderjackan vi köpte på resan till Italien.

Vi ses inte nästa helg.

Och inte helgen efter det.

Eller den efter det.


, , ,

Discover more from Poems by Jonna

Subscribe to get the latest posts sent to your email.

Response to “Tågstationen”

  1. Anonymous

    Riktigt bra!

Leave a Reply

Upptäck mer från Poesi och tankar

Prenumerera nu för att få nya dikter direkt till din inbox..

Fortsätt läsa